Home is where the heart is
Ibland blir inte allt riktigt som man har tänkt sig. Jag gav mig in på det här med intällningen om att jag skulle få ett roligt och minnesvärt år. Minnesvärt blev det, men inte särskillt roligt. Det finns flera anledningar till att saker inte funkade, men huvudorsakerna var värdfamiljen och skolan som jag har nämnt tidigare.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja när det gäller skolan. För det första så tror jag att skolan var rädd för att jag som utlänning skulle sänka deras betygssnitt, så de sa att jag borde välja BTEC-kurserna och bara tre istället för fyra ämnen. Jag som ensam och ovetande gjorde såklart som de sa och valde BTEC Science, BTEC Sports och A-level Enligsh Lit&Lang. Till en början var allt okej, men jag började inse mer och mer att BTEC-kurser var till för personer som inte hade tillräckligt bra betyg för att läsa A-levels, dessutom så visade sig också att English Lit&Lang var den lätta av de två engelskakurserna. Jag säger inte att allting var för lätt, jag har lärt mig en hel del, problemet är det att de personer som hade valt samma kurser som jag var ju de som inte hade några ambitioner alls. Jag blev utanför den sociala gemenskapen i BTEC-klasserna eftersom att jag inte är den som springer runt i klassrummet trotts att läraren hotar med underkänt och kvarsittning. Tillslut satt jag bara tyst i ett hörn och jobbade själv och var den enda som lämnade in saker i tid.
När jag inte hade lektion så hade jag free, vilket jag då hade två gånger om dagen istället för en som de flesta andra hade. På min free satt jag med en laptop och slösurfade. Ibland pluggade jag lite saker inför tvåan i det svenska gymnasiet, men det är svårt att motivera sig själv. Dessutom så slösurfade jag på mer en hälften av mina BTEC-lektioner också eftersom att jag ofta var klar med arbetet när man skulle. Och efter ett antal timmars slösurfande så tröttnar man liksom.
Efter jul fick jag även hoppa in i kemiklassen efter att ha bönat och bett Mrs Rochford, men den låg ju på den fruktande "twiligth hour" efter skolan. Och även om jag gillar kemi så innebar ju det att jag hade lika tråkigt i skolan, och sen lite längre dagar så att jag missade träningar.
De första fem månaderna av mitt år bodde jag med en ensamstående Iransk värdmamma och min värdsyster ifrån Schweiz. Våran värdmamma gjorde nog alla fel man kan göra. Hon utnyttjade oss för att få pengar och allt hushållsarbete gjort.
Vi diskade, städade, fixade och lagade allt som kan tänkas behövas fixas och lagas. Och sällan fick vi ens ett tack. Hon lagade dock all maten, men det var nog endast för att hon inte ville att vi skulle se att maten var över ett år gammal vid flera tillfällen. Dessutom så gillade hon att sätta ettiketter på folk och att favorisera, och jag hade då otur att inte bli favoriten och därför var allt som hände mitt fel. Om elementet var trasigt, ja då var det mitt fel. Om dörren till frysen var öppen, ja då var det mitt fel också. Dessutom så var hon totalt ointresserad av andra kulturer, jag tror inte ens hon visste ifrån vilket land jag kommer.
Som ni kan förstå så mådde jag inte särskillt bra där. Nu tänker väl alla "Ja, men varför bytte du inte familj då?" Tro mig, jag försökte. Flera gånger sa jag att jag mådde skit och att jag ville byta till min IEC. I början var jag dum nog om att bli övertalad om att ge henne en chans till. Men det var ju uppenbart att hon inte skulle ändra sig, så jag sa att jag inte ville ge henne fler chanser. Då möttes jag istället av att folk sa åt mig att jag var bortskämd och att jag hade för höga förväntningar. De orden sårade mig rejält, för tro mig när jag säger att jag kämpade för att jag verkligen ville att det skulle bli bra.
Någon gång vid nyår insåg jag att bara halv tiden hade gått och att jag måste göra något åt saken. Jag ringde igen och sa att jag ville byta och fick nu svaret att det inte fanns några andra familjer. Men jag gav mig inte utan ringde även mina föräldrar som satte press på EF i Stockholm. Så efter kanske en månad så kunde jag äntligen få byta familj.
Den nya familjen var snälla, men allt hade redan gått så långt då. Och en ny familj gör ju inte skolan bättre.
Jag var i England i ganska exakt 6 månader, och de dagarna som var bra var inte särskillt många. Tillslut så fanns det ingenting som kunde trösta mig förutom tanken på att åka hem så snart jag kunde.
Så i torsdags så tog jag bussen ner till Heathrow och flyget till Arlanda där jag möttes av min familj. Sen dess har jag åkt runt och överraskat vänner och bekanta och jag tror aldrig att jag har mått så bra förut.
Jag var i England i ganska exakt 6 månader, och de dagarna som var bra var inte särskillt många. Tillslut så fanns det ingenting som kunde trösta mig förutom tanken på att åka hem så snart jag kunde.
Så i torsdags så tog jag bussen ner till Heathrow och flyget till Arlanda där jag möttes av min familj. Sen dess har jag åkt runt och överraskat vänner och bekanta och jag tror aldrig att jag har mått så bra förut.
Det enda som gjorde ont när jag åkte var att säga hejdå till min underbara och fantastiska värdsyster Seraina. Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Jag är övertygad om att vi kommer hålla kontakten och jag ser fram emot att få åka till Schweiz och hälsa på! Jag älskar och saknar dig Seraina!
Visst är det synd när saker inte blir som man har tänkt sig. Men jag ångrar inte en minut att jag valde att åka hem, för nu är jag faktiskt lycklig igen.
Angående bloggen vet jag inte riktigt vad jag ska gör än. Kanske uppdaterar jag någongång under våren och berättar vad jag sysslar med nu när jag inte går i skolan. Jag måste bara lista ut det själv först :)
Tre byggstenar
Att livet som utbytesstudent blir bra bygger på tre viktiga grundstenar: värdfamiljen, skolan och fritiden.
Om alla tre är bra så får man ett väldigt bra utbytesår.
Om två av tre är okej så överlever man.
Om man blir glad för att nya värdfamiljen inte snackar skit om en bakom ens rygg, det bästa med skolan är när man slipper den och man är den enda i gruppen som inte missat någon fredagkvällsträning så kan man ju undra vad man egentligen gör här.
Edinburgh
Sitter just nu på Starbucks och väntar på tåget som ska ta mig och Seraina till Edinburgh om 45 minuter. Befinner mig där tills på tisdag och jag vet inte hur det blir med internet undertiden.
Är grymt taggad!
Shrove Tuesday & Ash Wednesday
Idag är det inte semeldagen eller fettisdagen, det är pancake day! Eller shrove tuesday som det egentligen heter. Information om det här jag har samlat under dagen är att förr i tiden så gjorde man pannkakor den här dagen för att bli av med allt mjöl, ägg och mjölk som man inte behövde under fastan (som då börjar imorgon). Numera så fastar dock de flesta inte med mat, utan istället väljer man att ge upp saker som choklad eller mobiltelefon om man är riktigt extrem. Fastan, eller lent som det heter, börjar på ash wednesday (imorgon). Vad det innebär är jag inte riktigt underfund med ännu. Allt jag vet är att jag slipper min engelskalektion imorgon eftersom att vi ska få ett kors med aska ritat i pannan.
Till middag idag så hade vi spagetti bolognese och majskolv. Men vi fick en pannkaka var till efterrätt, och den var desto godare. Ett väldigt engelskt vis att äta pannkakor på är med citronsaft och socker. Det är väldigt gott, men jag föredrar nog min drottningsylt.
Drama
Idag är det måndag. Ännu en vecka i min fantastiska skola. Kan uppdatera er om dagens drama:
Någon i sixth form har skapat ett twitter account där de skriver skit och hänger ut andra folk från sixth form. Alla skvallrar om vem det skulle kunna vara, och det skapade en del konflikter också.
Sixth form består av ca 100 personer som spenderar ett antal timmar om dagen tillsammans i ett alldeles för trångt rum. Någon "beef" måste det ju bli antar jag.
Men seriöst, bråkade på internet gjorde man väl i fyran..? Lär er hantera social networking!
Drama
Idag är det måndag. Ännu en vecka i min fantastiska skola. Kan uppdatera er om dagens drama:
Någon i sixth form har skapat ett twitter account där de skriver skit och hänger ut andra folk från sixth form. Alla skvallrar om vem det skulle kunna vara, och det skapade en del konflikter också.
Sixth form består av ca 100 personer som spenderar ett antal timmar om dagen tillsammans i ett alldeles för trångt rum. Någon "beef" måste det ju bli antar jag.
Men seriöst, bråkade på internet gjorde man väl i fyran..? Lär er hantera social networking!
Ny början
Gissa vart jag sitter och skriver ifrån. Min nya säng från mitt nya rum i mitt nya hus! Och gissa vad jag har ägnat kvällen åt. Att spela gitarr!! Som jag har längtat!
Dagen har dock varit en riktigt pain. Vid frukosten så satt vi alla tre på våra vanliga platser runt bordet och helt plötslig reser sig ex-värdmamman upp och säger: Nä, det här går inte längre. Jag klarar inte av att sitta och äta frukost med er efter alla era lögner. Jag kommer aldrig någonsin att förlåta er för det. Jag tycker synd om er som människor som måste leva med er själva. Jag klarar inte att sitta med er, så jag ska gå och skriva till EF att allt ni sagt om mig lögn.
Och så tog hon med sig smör sylt och bröd och gick in på sitt rum. Jag och Seraina hade efter det trevligt i ungefär fem minuter efter det tills vi upptäckte att brödet var mögligt och vi båda tappade matlusten.
Efter ett tag kom hon ut och meddelade att hon skulle över till grannarna innan hon smällde igen ytterdörren efter sig. Jag och Seraina satt ett ta och stirrade in i väggen. Men fick tillslut tråkigt och gick vi ner till Sutton där vi testade fina klänningar i affärer och köpte varm choklad och kaffe mocca på Starbucks. där satt vi i över två timmar. Vi var ganska så uppskruvade och nervösa och rädda för att gå hem att vi knappt viste vad vi skulle ta oss till. När vi väl kom hem igen var klockan fyra och värdmamman återigen på sitt rum. Då gick vi och lämnade tillbaka cyklarna till våra grannar som inte var förvånade över att vi bestämt oss för att flytta.
Sen så kom Kathy för att prata med våran värdmamma (som fortfarande vägrade prata med oss). Som vanligt så behöver man inte tjuvlyssna för att höra vad folk säger i huset och våran värdmamma satt högt och tydligt och sa en hel del elaka saker om oss.
Tillslut kom även taxin och vi skulle säga hejdå. Det gick till ungefär såhär:
Vmamma: Jag hoppas att ni är nöjda med erat beslut nu. Och tack för hjälpen antar jag.
Vmamma: Jag hoppas att ni är nöjda med erat beslut nu. Och tack för hjälpen antar jag.
Jag: Aa, och tack så mycket för allt du gjort också.
Vmamma: Jag behöver inte erat tack! Det betyder ingenting för mig! Ni är lögnare båda två och jag hoppas att ni skäms. Jag ska skriva till EF och berätta allt. Efter allt jag gjort blablablabla.
Seraina: Det räcker nu. Kom Lovisa, vi går.
Och så vände vi oss om och gick, utan att säga hejdå. Men det förtjänade hon.
Vi kom till vårat nya hus utan problem. Hushållet består av Derek och Julie, ett äldre par som är båda pensionerade lärare, och Tanja från Letland som pluggar på Birmingham University. Hela huset är brittiskt med heltäckningsmattor i alla rum. Mitt och Serainas rum är supermysigt och gulligt och fullt med böcker, men vi lyckdes faktiskt få plats med alla våra saker också tillslut. Vi hade en trevlig middag och Derek och Julie vet nu mer om oss än våran gamla värdmamma gjorde efter sex månader. Till middag bjöds det på massa kinamat, utan mögel till min och Serainas stora glädje.På lördagar är det nämligen extra god mat.
Det visade sig också att de äger en gitarr. Musiknörd som man är som inte har praktiserat musik på sex månader så kunde jag inte låta bli att spendera en del av kvällen med den. Så nu är jag både mätt, belåten och äm i fingertopparna!
Jag hade faktiskt helt glömt bort våran gamla värdmamma ända tills jag skulle förbereda inför morgondagens XC-race och jag insåg att mina skor var borta. Faktiskt en hel väska full med alla skor jag äger, förutom de jag hade på mig när vi åkte. Typiskt mig..! Så jag ringde till taxibolaget som sa att jag skulle ringa tillbaka imorgon. Och efter att ha samlat mod ett tag så ringde jag även till våran gamla värdmamma, men vill ni vet en sak? Hon klickade bort mig!!! Jag får väl helt enkelt springa barfota imorgon.
Fatta när vi skulle få in det här i en normalstor taxi... Och vart i hela friden kommer alla grejer ifrån?!
Vårat rum innan vi flyttat in våra saker. Min säng är vid fönstret.
Och självklart så måsta man inviga nya stället med en kopp te!
Puss och kram!
Home alone
Jag måste säga att jag har haft några otroligt sköna dagar när värdmamman har varit ute varje kväll och Seraina har varit i London. Inget ont mot dem, men ibland är det skönt att vara ensam. Speciellt när man inte varit det på 5 månader.
Men idag kom i alla fall Seraina hem igen, och jag klagar inte över det!
Vaknade som vanligt imorse med en massa träningsvärk överallt. Något som är mindre vanligt är att jag faktiskt har läxor att göra idag. Science, supertråkigt...
Förövrigt så verkar det som att det här med att lösa saker går ganska segt.
Men idag kom i alla fall Seraina hem igen, och jag klagar inte över det!
Vaknade som vanligt imorse med en massa träningsvärk överallt. Något som är mindre vanligt är att jag faktiskt har läxor att göra idag. Science, supertråkigt...
Förövrigt så verkar det som att det här med att lösa saker går ganska segt.
Omotiverad
Det blir ingen löpning idag. Benen känns allmänt tunga, och när jag öppnade dörren för att känna hur varmt det var så insåg jag att vindarna har definitivt ökat. Och jag är inte tillräckligt motiverad för att springa med tunga ben i motvind idag.
Får släpa mig när till torsdagens track-träning imorgon istället.
Just nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Är sjukt sugen på att spela instrument, men något sånt har jag inte här. Det är inte heller en målar eller läsardag, för då kommer jag bara att somna. Ett scoutmöte hade suttit fint också.
Nu började det regna, det var ett bra beslut att stanna inne.
Får släpa mig när till torsdagens track-träning imorgon istället.
Just nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Är sjukt sugen på att spela instrument, men något sånt har jag inte här. Det är inte heller en målar eller läsardag, för då kommer jag bara att somna. Ett scoutmöte hade suttit fint också.
Nu började det regna, det var ett bra beslut att stanna inne.
Det kanske kommer en förändring
Jag har inte uppdaterat så mycket senaste tiden, och det kanske tar några dagar innan jag gör det igen. Men det har sina skäl, och förhoppningsvis så har allt löst sig till helgen!
I övrigt så kom Serainas familj hit i söndags, så just nu är Seraina i London med sin familj och kommer hem på lördag. Det är himla tomt just nu. Tänk vad man kan vänja sig vid att aldrig vara ensam.
I övrigt så kom Serainas familj hit i söndags, så just nu är Seraina i London med sin familj och kommer hem på lördag. Det är himla tomt just nu. Tänk vad man kan vänja sig vid att aldrig vara ensam.
I söndags så försvann också all snö, och idag gick jag hem i solskenet utan jacka! Kändes så himla vårigt! Det enda jobbiga är att det helt plötsligt kommer stormvindar lite då och då, och då är det ganska så kallt.
Nu ska jag ut och springa är planen, hoppas på inte allt för mycket motvind!
Senaste veckan
Den här veckan har varit mycket intressant. Pga snö så har vi slutat tidigare i skolan varje dag. Fråga mig inte varför. Men imorse när jag vaknade så var all snö borta, så jag antar att allt är back to normal nästa vecka.
I fredags så var jag och Seraina och såg Lincoln på bio. Anledningen till att vi såg den var att det var den enda som gick, och när bio kostar 30-50 kr så vågar man chansa lite mer. I det här fallet visade det sig vara ett dumt beslut eftersom att filmen var extremt tråkig. Det roligaste som hände var att en gubbe somnade i biografen och började snarka och jag och Seraina fick anstränga oss ordentligt för att inte börja skratta.
Igår sprang vi Midlands Cross Country Championships i snö och lera upp på smalbenen i 5 km. Fruktansvärt jobbigt, och idag hade jag stora problem att komma upp ur sängen. Och om ni undrar så ser Stafford Common ungefär ut som Schweiz :)
Hej mitt vinterland
Halloj! Idag så var skolan inställd igen pga av massa snö. Det är faktiskt hela 1.5-2 dm ute, mycket imponerande.
Efter en härlig sovmorgon så gick jag och Seraina ut och lekte i snön som de småbarn vi är.
Det resulterade i världens finaste snögubbe; Fritz-Göran!
Efter en härlig sovmorgon så gick jag och Seraina ut och lekte i snön som de småbarn vi är.
Det resulterade i världens finaste snögubbe; Fritz-Göran!
Temperaturen än runt nollan, så kramsnön är perfekt.
Till familjen: Notera att jag har både julklappsvantar och julklappshalsduk på :)
Inställt
Pga av att det snöar så fick jag sluta skolan kl 10.30 idag. Det var det bästa som hänt på länge!
Men jag är fortfarande lite halvsjuk, så jag ska nog låta bli att springa idag också.
Det är snart 10 cm snö ute, men jag ser tyvärr redan hur det droppar från hustaken.
Jag har dessutom kommit på hur britterna ska lösa sina snöproblem: med vinterdäck! Då kanske man slipper överge sin bil bara för att det är uppförsbacke.
Kakor
Eftersom att jag har känt mig lite hängig hela veckan så har jag ersatt träningen med kakor. Något jag kommer få ångra bittert på söndagens tävling. Men prognosen säger inställd skola imorgon, och då ska jag ut på snölöpning!
Exams
Idag hade jag min första och enda riktiga exam! Det var i English lit&lang och jag är inte särskillt nöjd.
De senaste dagarna har jag sovit jättedåligt och idag på provet så var jag nära att somna. Men det gjorde jag som tur var inte, utan jag skrev klart så gott jag kunde och nu får jag vänta på domen. Kanske så fanns det något vettigt i det jag skrev.
De senaste dagarna har jag sovit jättedåligt och idag på provet så var jag nära att somna. Men det gjorde jag som tur var inte, utan jag skrev klart så gott jag kunde och nu får jag vänta på domen. Kanske så fanns det något vettigt i det jag skrev.
Pga. dålig sömn så har jag skippat träningarna i veckan också. Men eftersom att det är race på söndag så får jag väl se till att släpa mig till träningen imorgon.
Idag snöade det faktiskt lite mer, och eftersom att det är minusgrader så ligger snön fortfarande kvar. Tyvärr är det knappast mer än 1 mm, men man får väl glädjas åt det lilla.
Vill ni veta något roligt? I England så är det fler personer som hatar snö än i Sverige, många fler. Jag förstår inte vad som är så hemskt med någon enstaka cm snö en vecka om året. Jag tycker att de överdriver lite britterna. Idag så pratade vi till och med om vad man bör ta sig till vid extrema väderleksförhållanden såsom mer än 5 cm snö eller kallare än -5 C. Om ni undrar så bör man stanna inomhus, för säkerhets skull.
Vill ni veta något roligt? I England så är det fler personer som hatar snö än i Sverige, många fler. Jag förstår inte vad som är så hemskt med någon enstaka cm snö en vecka om året. Jag tycker att de överdriver lite britterna. Idag så pratade vi till och med om vad man bör ta sig till vid extrema väderleksförhållanden såsom mer än 5 cm snö eller kallare än -5 C. Om ni undrar så bör man stanna inomhus, för säkerhets skull.
Hur man hanterar snö
Igår kväll när jag tittade ut genom fönstret så var jag tvungen att skrika till av förtjusning. Det snöade!
Snön fortsatte hela kvällen och natten, och när jag vaknade så var det hela 1 cm nysnö på marken.
Vid frukostbordet så satt vi knäpptysta och väntade på nyheterna. När rapporten kom så sa de tyvärr: So far, no reports about cancelled schools in Birmingham.
Jag och Seraina var helt enkelt tvugna att bylta på oss och tappert ge oss ut i snön. Halvvägs till bussen insåg jag dock att jag hade byltat på mig alldeles för mycket och tog av mig både fingervantar och hårband.
Någonstans vid tiotiden när all snö på marken hade smält så började det snöa igen. Paniken började sprida sig. "Tänk om bussarna är inställda?", "Mamma smsade och sa att om det fortfarande snöar vid lunch så hämtar hon mig." Osv.
Tyvärr började det inte mycket senare regna, och ja, nu är allt som vanligt igen.
En vanlig skoldag i England
Nu när jag är rastlös så kan jag passa på att berätta hur en typisk skoldag ser ut här i England. I det här fallet en torsdag, eftersom att det är en väldigt typisk dag.
Dagen börjar 8.50 med Mrs. Emms, English lit & lang. När lektionen börjar så får vi vanligtvis ett papper med en massa exempel på uppgifter som kan komma på en exam. Ingen gör ju såklart uppgiften och lektionen går vanligtvis åt till prat. I undantagsfall så är Mrs. Emms inte inne, då har hon istället lämnat uppgifterna på hennes skrivbord, och lektionen går åt till prat.
Efter en givande engelskalektion så har jag en ännu mer givande study period. Då lånar jag en laptop från Mrs. Johnson, sätter mig vid ett bord och öppnar internet. Tyvärr är ju de flesta sidor blockerade, men jag hoppar runt mellan väderleksrapporter, aftonbladet och diverse bloggar. Ibland kollar jag även mejlen.
Halvvägs genom timmen så har jag slut på hemsidor att kolla på. Om jag har sällskap med någon annan så kan jag fördriva tiden med att viska (så att inte Mrs. Johnson hör). Annars så lyssnar jag på musik, gärna KENT.
Halvvägs genom timmen så har jag slut på hemsidor att kolla på. Om jag har sällskap med någon annan så kan jag fördriva tiden med att viska (så att inte Mrs. Johnson hör). Annars så lyssnar jag på musik, gärna KENT.
I undantagsfall har jag skolarbete att göra, och då prioriterar jag såklart det.
Mellan andra och tredje lektionen så är det rast. Jag, Seraina, Neeka, Shannon och Victoria paxar stolarna vid elementet och småpratar om allt möjligt.
Tredje lektionen är BTEC science med Mrs. Smith. Eftersom att det är ett BTEC ämne så är det computer research based coursework. Ett stycke coursework tar ca en lektion att genomföra om man faktiskt jobbar. Men eftersom att man inte gillar att jobba i skolan här i England så är det ungefär fem lektioner avlagda för varje arbete. Och ja, det är okej att kopiera varandras arbete. Bara man omformulerar sig lite.
Så BTEC Science är lite arbete, och en hel del slösurfande på internet.
Så BTEC Science är lite arbete, och en hel del slösurfande på internet.
Eftersom att jag gillar BTEC så mycket så är det perfekt att min nästa lektion är BTEC Sports. Sports är ett väldigt kul ämne tycker jag, vilket får mig att göra arbetet noggrannt. Men noggrannt betyder att jag jobbar på lektionerna, och hur många gånger jag än läser igenom och rättar och lämnar in och får kritik och rättar lite till så har jag ändå en hel del tid över till lite mer slösurfande.
Vid 13.10, nära svältpunkten så är det äntligen lunch. Tack vare att jag har så mycket att göra i Sports så får jag ofta gå lite tidigare. Det innebär att jag kan haffa min pasta pot innan de miljoner chipsätande yngre eleverna blir insläppta och skapar kaos.
Jag går och sätter mig vid mitt vanliga bord med Neeka, Shannon och Victoria som har study period innan och också är tidiga. Seraina joinar oss så fort hon har lyckats ta sig igenom lunchkön. Vi brukar sitta och prata fram tills klockan ringer.
Efter lunchen har jag återigen study period! Den ser ut ganska mycket som den förra. Förutom att jag har sällskap av torsdagsklubben! Jag, Daniel, Sean, Kelly, Brandon och Laquanah. En grupp elever som är galda för att vi slipper twilight hour.
Jag går och sätter mig vid mitt vanliga bord med Neeka, Shannon och Victoria som har study period innan och också är tidiga. Seraina joinar oss så fort hon har lyckats ta sig igenom lunchkön. Vi brukar sitta och prata fram tills klockan ringer.
Efter lunchen har jag återigen study period! Den ser ut ganska mycket som den förra. Förutom att jag har sällskap av torsdagsklubben! Jag, Daniel, Sean, Kelly, Brandon och Laquanah. En grupp elever som är galda för att vi slipper twilight hour.
Sist men inte minst så har jag mentorstid, och den har jag nog nämnt förut.
Efter skolan så springer jag ensam till bussen eftersom att Seraina har twilight hour tills senare. Vanligtvis har jag tur och är hemma klockan fyra.
Efter skolan så springer jag ensam till bussen eftersom att Seraina har twilight hour tills senare. Vanligtvis har jag tur och är hemma klockan fyra.
I skolan så är man ganska så övervakad. Dörrarna ut är låsta när lektioner pågår. Och om man blir påkommen att vara utanför common room eller ett klassrum när det är lektionstid, ja då får man möta det fruktade Mrs. Rochford. Head of sixth form och hängiven orienterare. Så om lektionen är inställd så är det inte frid och fröjd att spendera tiden i centrum eller kaffeterian som på kära Rudbeck, nej man måste stanna i klassrummet tills nästa lektion börjar.
För att bryta cirkeln av rastlöshet i skolan så har jag till och med gått så långt att jag har börjat plugga fysik för att förbereda mig inför nästa år. Idag köpte jag en anteckningsbok för mina nya studier. Första steget till gråa hår.
Ja, jag är lite bitter över min skola. Så ett råd till framtida utbytesstudenter: lyssna inte på någon som säger att ni bara bör ta tre ämnen istället för fyra så det inte ska bli för svårt och välj för guds skull inte BTEC.
Saknar
1. Frukost. Alltså Svensk frukost. Känner hur mina tänder faller samman mer och mer för varje toast med chocolate spread jag äter. Tacka vet jag Karlssons fyrkant med skinka och tomat!
2. Stress. Att vara stressad, tro det eller ej. Jag saknar att rusa till bussen eller tåget påväg från ena scoutmötet till det andra, för att jag har dubbelbokat mig med kompisar, för att jag inte har övat på låtarna tills nästa konsert.
Jag är ganska rastlös. Behöver ett nytt fritidsintresse. Någon som har några tips?
Cykla i England
Jag och Seraina har länge velat haft cyklar här i England. Och passade nog när våra busskort gick ut så berättade våra grannar att de hade två cyklar att låna ut.
Så istället för att spendera £82.50 på nya busskort så tog vi alltså cyklarna till skolan igår. Men det visade sig vara tuffare än vi trott av tre anledningar:
A) På morgonen är trottoarerna fullproppade med skolbarn. Det hade gått snabbare att gå.
B) I England så vill dom gärna att man kör med vänstertrafik. Något man fortfarande inte riktigt vant sig vid. Dessutom så är Engelska korsningar ett perfekt recept för trafikkaos.
C) Cyklar som har stått 5 år i ett förråd är inte alltid i toppskick...
Senare på kvällen hade vi träning, och även om vi slapp problemet med trängseln så kan jag lova er att mina ben inte kände för att trampa i uppförsbackarna efter 1,5 timmars löpning.
Så imorse var det första vi gjorde att köpa varsitt nytt busskort. Ett mycket klokt beslut.
Cross Country
Imorse drog jag och Seraina iväg till Leamington för Warwickshire County Cross Country Championships. En 5 km lång bana som innehöll b.la. ett signalberg, ett dike och en hel del lera.
Tog mig i mål med den tappra tiden 30.57, och med tanke på att jag sprang 10 km på 50.05 (smygskrytarn) i onsdags så förstår ni att det var en ganska jobbig bana.
En liten bild från u17-grabbarna:
En liten film med samma dike 2011, men som ni ser lite mindre lerigt än i år: