Gissa vart jag sitter och skriver ifrån. Min nya säng från mitt nya rum i mitt nya hus! Och gissa vad jag har ägnat kvällen åt. Att spela gitarr!! Som jag har längtat!

Dagen har dock varit en riktigt pain. Vid frukosten så satt vi alla tre på våra vanliga platser runt bordet och helt plötslig reser sig ex-värdmamman upp och säger: Nä, det här går inte längre. Jag klarar inte av att sitta och äta frukost med er efter alla era lögner. Jag kommer aldrig någonsin att förlåta er för det. Jag tycker synd om er som människor som måste leva med er själva. Jag klarar inte att sitta med er, så jag ska gå och skriva till EF att allt ni sagt om mig lögn.

Och så tog hon med sig smör sylt och bröd och gick in på sitt rum. Jag och Seraina hade efter det trevligt i ungefär fem minuter efter det tills vi upptäckte att brödet var mögligt och vi båda tappade matlusten. 

 

Efter ett tag kom hon ut och meddelade att hon skulle över till grannarna innan hon smällde igen ytterdörren efter sig. Jag och Seraina satt ett ta och stirrade in i väggen. Men fick tillslut tråkigt och gick vi ner till Sutton där vi testade fina klänningar i affärer och köpte varm choklad och kaffe mocca på Starbucks. där satt vi i över två timmar. Vi var ganska så uppskruvade och nervösa och rädda för att gå hem att vi knappt viste vad vi skulle ta oss till. När vi väl  kom hem igen var klockan fyra och värdmamman återigen på sitt rum. Då gick vi och lämnade tillbaka cyklarna till våra grannar som inte var förvånade över att vi bestämt oss för att flytta.

 

Sen så kom Kathy för att prata med våran värdmamma (som fortfarande vägrade prata med oss). Som vanligt så behöver man inte tjuvlyssna för att höra vad folk säger i huset och våran värdmamma satt högt och tydligt och sa en hel del elaka saker om oss.

 

Tillslut kom även taxin och vi skulle säga hejdå. Det gick till ungefär såhär:
Vmamma: Jag hoppas att ni är nöjda med erat beslut nu. Och tack för hjälpen antar jag.

Och så vände vi oss om och gick, utan att säga hejdå. Men det förtjänade hon.

 

Vi kom till vårat nya hus utan problem. Hushållet består av Derek och Julie, ett äldre par som är båda pensionerade lärare, och Tanja från Letland som pluggar på Birmingham University. Hela huset är brittiskt med heltäckningsmattor i alla rum. Mitt och Serainas rum är supermysigt och gulligt och fullt med böcker, men vi lyckdes faktiskt få plats med alla våra saker också tillslut. Vi hade en trevlig middag och Derek och Julie vet nu mer om oss än våran gamla värdmamma gjorde efter sex månader. Till middag bjöds det på massa kinamat, utan mögel till min och Serainas stora glädje.På lördagar är det nämligen extra god mat.

 

Det visade sig också att de äger en gitarr. Musiknörd som man är som inte har praktiserat musik på sex månader så kunde jag inte låta bli att spendera en del av kvällen med den. Så nu är jag både mätt, belåten och äm i fingertopparna!

 

Jag hade faktiskt helt glömt bort våran gamla värdmamma ända tills jag skulle förbereda inför morgondagens XC-race och jag insåg att mina skor var borta. Faktiskt en hel väska full med alla skor jag äger, förutom de jag hade på mig när vi åkte. Typiskt mig..! Så jag ringde till taxibolaget som sa att jag skulle ringa tillbaka imorgon. Och efter att ha samlat mod ett tag så ringde jag även till våran gamla värdmamma, men vill ni vet en sak? Hon klickade bort mig!!! Jag får väl helt enkelt springa barfota imorgon.

 

Fatta när vi skulle få in det här i en normalstor taxi... Och vart i hela friden kommer alla grejer ifrån?!



Vårat rum innan vi flyttat in våra saker. Min säng är vid fönstret.

 

Och självklart så måsta man inviga nya stället med en kopp te!

 

Puss och kram!